Hill-tons

Här har vi en orkester som inte bjuder upp till en värst lustiger dans i och med denna märkvärdiga kreation. De som borde få mest utrymme, dvs bandmedlemmarna, kläms här in i fyra små rutor och sedan fylls resten av kortet med ful grafik. En minst sagt mysko disposition. Studerar vi kortet närmare hittar vi ett märkligt tudelat bandnamn, en salt saxofonist vid namn Tång, en omotiverad 90 graders vridning av sångarens namn, det mycket minimalistiska smeknamnet "L" samt i stor och ytterst kontrastlös text: "Live". Det får mig att tro att herrarna inte hade den minsta ambition att kliva upp på någon scen. Nej, antagligen lät de istället någon stackars roadie rulla ut ett sådant där svintungt gammalt mellanstadierack med tjock-TV och VHS-spelare. En diabolisk kombination som ingen lärare någonsin lyckades få att fungera. Och medan orkestern garvade rått krökandes på någon bar i närheten ploppades en kassett i med risig återgivning av en spelning i Fjärdhundra 1987. Skönt var ordet!